vid frukostbordet i dag så sa knoll .
- dä här är äcklit
- man får inte säja äcklit , dä heter mindre gott , för dä säjer mamma , inflikar tott
- men nu ä vi hos pappa å då får vi säja äckligt
- nä, det ä oartit säjer mamma
- ja dä ä oartit , men dä ä bara oartit hemma hos mamma , har får vi säja äcklit .

jag inflikade , mamma har helt rätt , det är oartigt att säga äckligt , så det behöver ni inte säga här heller.

-nähä, då säjer ja väl att dä smaka mindre bra då.

jag håller med dig, det här smakade mindre bra , sa jag
det blev tyst ett tag sen frågar tott

- tyckte du dä va äcklit??
nä, äckligt var det inte , men det var inte jätte gott , svarade jag
tyst ett tag till , sen frågade knoll

- men hur ska vi då veta om dä ä äcklit om man inte får säja dä?

de funderar ett tag, sen säger tott

- man måste ju få säja att dä ä äcklit , för hur ska man annars veta om dä ä lite gott ?
- ja , dä går ju inte , man måste veta när dä ä äcklit.
- men hos mamma får vi inte säja äcklit för dä ä oartit .

ja , det är oartigt att säga äckligt , mamma har helt rätt. men mamma lagar aldrig äcklig mat , flikade jag in.
mitt yttrande var förstås till döva öron. de fortsatte sin dialog .

-nä , dä får vi inte .......men vi gör så här så pappa förstår . vi säjer att här får vi säja dä ä äcklit å hemma hos mamma säjer vi mindre gott.
- ja dä ä nog säkrast så alla förstår

jag försökte iaf att få dem att vara artiga .......men jag tror nog att mamma är bättre på den biten :)