apachen

att jag aldrig lär mig :)

Kategori: lurad igen

mina små söner kom på en liten lek som vi skulle leka.....eller rättare sagt ....min 5 åriga son kom på en lek , 3 åringen höll bara med som vanligt.

leken gick ut på att jag skulle stå bredbent och de skulle krypa emellan mina ben.
sen skulle jag och 5 åringen stå bredbent och 3 åringen krypa emellan våra ben.

de turades om att krypa emellan benen.

sen kom 5 åringen på att de skulle stå bredbent och jag krypa emellan deras ben.

frågan är ...varför i hela he...te såg jag inte att det alternativet skulle komma upp redan från start ?
jag hade då avböjt leken direkt.

men men har man sig in i leken get sig får man i alla fall göra ett försök.

gammal och stel som man är tog jag med stor möda ner på golvet, till mina barns stora förtjusning.
jag utgår att det var förtjusta för de skrattade så mycket de orkade.

sen ställde de sig bredbent och jag skulle med ålning och hasning ta mig igenom deras ben.
jag ska villigt erkänna att jag hade haft det svårt att ta mig den sträckan jag ålade mig utan deras ben i vägen.

kottarna skrattade så tårarna rann.
sen fick 5 åringen som vanligt hjälpa pappa upp när han hamnat på golvet.

tänk vad barn inte inser det omöjliga i vissa lägen........
eller så visste ungjäveln att jag skulle få problem och hade räknat ut det hela ifrån start :)
allt för att lura farsan in i en pinsam situation .

antagligen inte sista gången jag blir lurad :)

julgransplundring

Kategori: Barns dialog

detta hände i januari.
historians aktörer.

1 st 4 åring...nu 5 år (junior )
1 st 2 åring ...nu 3 år ( lill junior)
1 st katt vid namn wilma
1 st sopkvast
1 st sopskyffel
1 st julgran
1 st pappa

jag vet ej exakt hur de olika aktörerna tänkte, men jag är rätt säker på att de tänkte ungefär som jag återger i texten.

jag satt och tittade på tv, i vardagsrummet stod julgranen som säkert hade upplevt roligare stunder än denna den befanns sig i nu.

granen såg ut för att tänka.
snälla gud, jag börjar bli trött på min nuvarande liv, det är rätt tröttsamt att bara stå här och inget händer. se gärna till att det händer något eller låt mig stillsamt få dö.

sopborsten och skyffeln stod i städskåpet och kivades om vem som hade den viktigaste uppgiften. borsten hävdade att han samlade ihop skiten så hans var viktigast.
skyffeln hävdade att han tog upp skiten och där med hade den viktigaste uppgiften.

men båda insåg att de absolut inte hade något att göra , för städa var inte pappas favoritsyssla direkt.

wilma satt i soffan bredvid mig och slickade sig i röven.
wilma såg ut för att tänka .
vilket underbart liv, jag får maten serverad , jag behöver inte gå ut för att skita, jag har inga förpliktelser alls. allt jag behöver göra är att torka mig själv i röven när jag är klar....undrar om man kan få husse att göra det åt mig ?

men i del hela har jag ett underbart liv...rena himlariket.

i köket höll junior och lill junior på att leka.
junior fick en lysande ide....vi går på kattjakt.
jaaa skrek lill junior.

sagt och gjort.

de tog ut sopborsten och skyffeln ur städskåpet.

med dem som vapen rusade de emot kattskrället och utstötte jakt orden yxa yxa yxa.

kattskrälle slutade slicka sig i röven och tittade upp.
men uppspärrade ögon fick hon se två ungar komma  rusande emot henne.
bättre fly än lilla dö tänkte katten och tog ett språng upp i granen.

granen, som plötsligt blev väckt i sin slummer, fick hjärtslag av att det helt plötsligt hände något i hennes liv vacklade till och tappade balansen.

wilma som insåg att en gran som inte kunde stå stadigt inte det optimala gömstället.
wilma tog ett språng från granen till fönstret, detta medförde att granen som redan hade problem med balansen , fick den avgörande knuffen och började så sakta att välta. ungarna, som nu var framme vid granen, fick den över sig.

jag sitter i soffan och ser klart och tydligt hela händelseförloppet.

jag "skriker" för faaaan....jag har ju sagt att ni inte ska jaga katten.

junior kravlar fram och ställer sig upp, lill junior är inte långt efter

kvar på golvet ligger en avbruten sopborste och en trasig skyffel.
granen,som nu mer bytt namn till brasved då den fick hjärtinfarkt och tappade alla bar i fallet, ligger också i en hög på golvet.

nåväl....ungarna kravlar sig fram....och junior svara mig.

J: vi jagade inte wilma...vi skulle bara mata henne
LJ: ...wilma hungrig

P : men jag såg ju hur ni jagade katten
J: nää ...vi skulle mata
LJ; wilma hungrig

P; men vad hade ni sop grejorna till då ?
J:...funderar ett tag.....ifall wilma bajsar
LJ; wilma ville inte bajsa

P:  wilma flydde ju för sitt liv, varför gjorde hon det då
J; wilma var kanske inte hungrig
LJ; wilma mätt

vid det här laget blev jag lite osäker på vad jag sett, helt uppenbart hade jag två vittnen som var klart närmare händelsens centrum som återgav en helt annan historia.

vad lär man sig av denna historia.

1. önska inte för mycket om att du vill det ska hända något....det kan ta livet av dig
2. om du slickar dig i röven och tänker ...livet är underbart, kan det sluta med att du får springa för livet
3. håller man ihop och säger samma sak så kan även det säkraste vittne bli osäker.

börjar man bli gammal ???

Kategori: Barns dialog

 

 

jag hämtade mina små söner på dagis i fredags.

när jag sa åt min 4 åriga son ....kom nu så ska vi åka hem svarade han

 

nä vill inte

jag replikerade med...du har inget val.

 

1 timme senare så ville min 17 åriga son ha mat.

då får du fixa det själv sa jag.

jag kan visa dig hur man gör.

 

maten smakade helt ok.......men det beror nog på att jag gjorde nog 90% av jobbet då 17 åringen påpassligt skar sig i fingret .

 

när det var dags att äta så dukade jag naturligtvis åt små kottarna med.

de var väl inte så värst intresserade av maten.

 

jag sa till 4 åringen

ät nu annars så får du inte följa med till affären sen.

 

4 åringen tittade på mig en stund och svarade mig........jo det får vi visste.

jag sa ...nä det får ni inte

 

4 åringen tittade återigen en stund på mig

sen kläcker ungjäveln ur sig

 

.....det får vi visste.......vi får inte vara hemma själva.........du har inget val.

 

utmanövrerad i en diskussion av en 4 åring

börjar man bli gammal eller är ungarna smartare nu för tiden ????

vatten är skoj

Kategori: Fadäser

jaha mina vänner.....nu har det hänt.......har visserligen hänt förut men på grund av briljanta förmåga att glömma saker så har jag lyckats förtränga det.

men denna gång så får jag nog svårt att glömma.

en händelse tagit direkt ur verkligheten . men man hör aldrig talas om det.

man ser det i komedifilmer och man tror väl nästan att det bara förekommer där.

men icke sa nicke
PETER kan trots att han inte ens försökte.

nu till själva händelsen.
jag åkte med mina barn och deras mor och badade i ett badhus i söndags.
då M är lite frusen av sig så tillbringade jag en del tid med barnen vid vattenrutschbanan.

m var med och åkte , men sen frös hon och gick till den varmare poolen .
jag blev kvar med två små barn som ville åka vattenrutschbanan.

jag satte mig ner och tog båda barnen i knät........å svisch så bar det iväg.
någonstans mitt i banan saktade jag av någon anledning ner.........helt plötsligt så satt jag fast.

vattnet hopade sig bakom mig.....och vi hade inte en enda droppe vatten framför oss.
där satt jag mitt i banan med två små barn i knät.
3 åringen fattade väl inte riktigt vad som skedde.
5 åringen insåg det prekära i hela situationen och började frenetiskt att ta tag med sina små händer i banan och försöka dra oss loss.
antagligen för att han tyckte farten var för låg eller att han ville hjälpa sin far ur en pinsam situation.

efter en liten stunds funderande kom jag till insikten att om jag lägger mig ner så måste vattnet..........som nu hade blivit en ansenlig mängd.........passera oss och kanske vi skulle följa med i svallvågen ner.

mycket riktigt svallvåg blev det och vi följde med.

då kom vi till problem nr två.
nu är banan konstruerad för att ta emot en jämn ström med vatten och inte en konstgjord tsunami .

följde blev.
först kom det frisläppta vattnet som en gigantisk våg ner, vilket gjorde att ca 30% av vattnet forsade över kanten i själva uppsamlings zonen .
1/10 sek efter kom en korpulent äldre herre med två små barn i famnen och tryckte resterande mängd vatten över kanten.

man kan väl säga att den delen av badhuset behövde de inte skölja av mer den dagen.

vad hände sen....tja inte vet jag......men det tog några minuter innan det var tillräckligt med vatten i banan så nästa person kunde åka.

mina barn ville förstås åka en gång till .
jag förklarade så pedagogiskt jag kunde att det inte var någon bra ide.......systemet tål bara att överbelastas en gång per dag.

min 5 åriga son erbjöd sig att skjuta fart i från början.
jag förklarade att om vi fastnar igen så kanske pappa skulle bli den första i världen som får körförbud i en vattenrutschbanan. ett rekord som gärna någon annan får ta :)

fundering: behöver jag banta ? eller tror ni jag kan förtränga även denna roliga händelse :)

nästa sommar ska vi till sommarland och täppa till fritt fall :)

krig eller hur män blir pojkar

Kategori: Fadäser

ett bevis för att det inte bara är jag som klantar mig.
detta har hänt en kompis till mig.

ett bevis på att män alltid blir pojkar men ändå ska vara macho som riktiga män.

så fort en man får ett vapen i näven förvandlas han till en pojke, son naturligtvis besitter den ultimata krigslisten och strategins förmåga. dock kanske tankeverksamheten får lite stryk på foten när man får dessa hett eftertraktade förmågor.

det är troligtvis möjligt att vi män kanske inte har en lysande tankeförmåga i från start......men den blir inte bättre av att vi förvandlas till pojkar med macho inställning.  

denna historia utspelar sig i paintbollens värld , ett krigsspel som garanterat förvandlar män till pojkar men den ovannämnda förmågan.

historiens innehåll.
8 st män (pojkar) med varsitt gevär. som för länge sedan passerat den tid då de var smäckra , viga, vältränade och vid god vigör. med andra ord ett gäng korpulenta herrar i övre medelåldern.
1 st inhägnad krigsbana med diverse saker att gömma sig bakom.
1 st myrstack med ett X antal millioner myror
1 st flagga.
X st misstag i planeringen

spelet gick ut på att kriga sig fram och ta flaggan samt förgöra sina fienden utan att själv bli träffade.

vi kan kalla min vän för M som i macho.

till själva historien nu.

de 8 deltagarna delade in sig i 2 lag med 4 pojkar i varje . de ställde sig i varsin ända av planen. sen började kriget.

samtliga spelare i båda lagen rusar fram till varsitt skydd och gömmer sig och under frenetiskt skjutande avancerar de till nästa skydd .

så gör även M.
han kommer fram till ett 2 våningsliknade byggnad , rusar upp för trappan till andra våningen . där finner han att han är ute på ett terrassliknande område.

det finns dock lite väggar att ta skydd bakom och efter en snabb blick över eventuella flyktvägar bestämmer han sig för att stanna där uppe.

det var ca 2 meter ner till marken .....men va fan är man macho och ung och vig så klarar man det lätt tänkte M. dessutom så har jag den perfekta krigslisten så jag behöver inte fly.

M ställde sig till rätta och började avlossa skott emot fienden.

fienden hade vid det här laget eliminerat M soldatvänner så M stod ensam emot 4 fienden. men M var övertygad om att han skulle vinna slaget ändå.....han var ju trots allt smartare än de andra.

fienden såg snart vart M stod gömd och började attacker M i från olika håll.
M fick motvilligt inse att hans val av plats kanske inte var den mest ultimat av alla ställen han kunde ha valt.

men tur jag är listig tänkte M. jag har en perfekt flykt plan.
utan att en titta efter....han hade ju tittat tidigare..... så kastade han sig över räcket och planerade att landa på marken med lätt sviktande knän och fortsätta striden på marknivå.

bara ett litet problem.
M hade inte tittar riktigt ordentligt.
när M kastade sig över räcket fick han se, till sin stora fasa, att nedanför räcket där han hoppade fanns det en trappa ner till en källare. detta ingick inte riktigt i Ms planering.

det vart inte en landning med lätt sviktande knän. det blev ett stort platt fall halvvägs ner i trappan .
vid själva nedslaget tappade M luften och rullade ner för resten av trappan.
totalt mörbultad låg nu M och stönade längst ner vid trappan. och näst intill oförmögen att röra sig började han skjuta i blindo i förhoppning om att döda fienden.

fienden väntade bara lugnt tills M var utan kulor och gick sedan fram och avslutade den stackars krakens pina med några nådaskott.

M och hans soldatvänner förlorade första slaget trots att M var listigast av de alla.

efter lite omplåstring och vila var det dags för slag 2. de var ju macho män och de känner ingen smärta.

vis av erfarenheten så insåg M att den där 2 våningsbyggnaden kanske inte var så strategiskt bra trots allt.
och med tanke på att hans rörelseförmåga var en aning nedsatt sen förra slaget så utarbetade han förstås en ny listigare plan till slag 2

om jag ålar mig i det höga gräset efter staketet och tar mig bakom fienden kan jag skjuta dem i ryggen.

slag 2 börjar
sagt och gjort , så fort starten går slänger sig M ner på marken och börjar åla.

det ska kanske tilläggas att M är en korpulent herr, så den skyddsoverall som M fick låna hade allt annat än rätt passform.
han kunde knäppa en del knappar, men då det var lite "spänningar" i overallen så  liknade M mer en levande fjärilshåv än en väl maskerad soldat.

men en sådan liten miss i utrustningen spelar större roll för en macho man tänkte M jag är ingen materiallirare , jag är macho och smartast av alla, med min krigslist vinner vi lätt.

som sagt M började åla efter staketet. fienden såg inte honom och de hade fullt upp med att kriga emot de andra .
M tittade upp då och då för att orientera sig vart fienden var.

när M hade ålat sig i gräset ett tag kom han fram till en myrstack, för att inte visa sig för fienden så valde han att åla sig över myrstacken.

den håv liknande overallen som M hade på sig fångande naturligtvis upp halva myrstacken.
M noterade icke detta utan ålade glatt vidare förvissad om att han hade kommit på den mest ultimata krigslisten.

myrorna var dock av en annan åsikt, det hade slitit hela förbannade sommaren med att få ihop en snygg fin stor stack, sen kommer det, i deras ögon sett, en stor land levande val och sväljer halva stacken.

och ju mer M ålade sig desto längre in i overallen kom myrstacken, så man kan säga att situationen blev sämre och sämre för myrorna.

de ca 2 millioner myror som följde med stacken började gadda ihop sig. och som bekant så flyr aldrig myror, anfall är bästa försvar anser de.

under tiden som myrorna började inse vad som hänt hade M kommit fram till sitt mål.
han var bakom fienden och var oupptäckt.

han ställer sig upp och skriker AHA med ett snett överlägset leende på läpparna. precis i samma sekund som han skulle avlossa de dödande skotten mot fienderna så har myrorna bestämt sig.

de går till anfall med full styrka.
M som mer eller mindre blir anfallen inifrån hinner inte avlossa ett enda skott.

M börjar skrika och slita av sig overallen (nu skriker inte en macho män i panik.....men det var så nära ett panikskrik en macho man kan komma )

myrorna slutar inte sitt angrepp bara för en overallen är av, utan de fortsatte sitt angrepp, och enligt M,  "slet stora stycken ifrån hans kropp".

macho män får ej heller panik av andra slag ....men så nära panik en macho man kan komma började M att slita av sig de andra kläderna och springande ta sig där ifrån.

fienden hörde naturligtvis hört hans gälla skrik bakom sig och vänt sig om.
där står en fiende utan vapen, flaxande och skrikande som en idiot och utsöndrar en svag doft av myrsyra.

även om det var en liten bisarr och udda händelse i ett krig, så tömde alla 4 halva sina magasin emot den frenetiskt flaxande och illaluktande fienden.

detta tog dock ej myrorna fasta vid, de fortsatte glatt sitt anfall till siste man. men man kan inte klandra myrorna.

de deltog inte i någon lek, för dem var detta allvar och jag tror bestämt att minst hälften av dem tog det personligt.

visst kan krig vara skoj ibland......om man inte är en myra förstås :)

ekollonsplockning

Kategori: Barns dialog

jag är hemma med min 5 åriga son som har vattenkoppor.
sjuk är han väl inte direkt men till dagis får han inte gå i alla fall.
hans 2 år yngre bror är också hemma , mest för att de kom i säng sent i går kväll.

och som de flesta barn så vill de ha något att göra.
så den lilla rackarn började bearbeta sin far om att vi skulle åka till skogen och plocka ekollon.

då jag, vis av erfarenhet ifrån den nu vuxna ungarna  visste vart de där jämrans ekollonen skulle hamna, vägrade in i det längst att dra till skogs.

men till slut fick jag ge med mig emot övermakten, då 5 åringen hade övertalat sin lille bror om hur attans roligt det är att plocka ekollon, så hade även han börjat delta i tjatet om skogsresa.

jag är dock inte säker på att 3 åringen förstod innebörden med hela skogsresan, jag gjorde det inte i alla fall.

nå väl vi satte oss i bilen och körde till skogs.
5 åringen talade övertygande om hur roligt det är att plocka ekollon den korta sträckan vi färdades i bilen. 3 åringen var övertygad, men jag var fortfarande skeptisk.

väl framme så tog vi med hinken som 5 åringen proklamerat var nödvändig och gick till skogs.

när vi gått dryga 30 meter så stoppade 5 åringen oss. vi skulle samlas kring hinken envisades han.
sagt och gjort.

då började han förklara ......ni ska fylla hinken hit , han visade på hinken med sitt pekfinger. 2/3 av en 10 liters hink skulle vi fylla innan vi fick åka hem.

3 åringen som kanske inte behärskar och förstår alla ords innebörd nickade och sa ....ja okej.
men jag är 52 bast, så något har jag allt snappat upp angående svenska språket och ordens innebörd,jag  började ana ugglor i mossen.

jag sa, vadå ni plockat ?
5 åringen tittade på mig frågande, som om jag var dum och inte fattat, och svarade, ja ni
sen vände han sig om och sa nu går vi och började knalla.
3 åringen sa nu går vi

som far var jag ju tvungen att följa med , men jag tyckte det hela verkade lite skumt.

ca 100 meter in stannade vi under en ek.
har kan ni plocka sa 5 åringen.

det var av naturliga skäl fullt med löv så här års.

titta under löven, där finns det ekollon sa 5 åringen och sparkade lite med foten i en lövhög.

men vänta nu sa jag.
det var ju du som ville plocka ekollon, varför ska vi plocka då.

5 åringen förklarade att om du pappa rakar bort alla löv och zack ( 3 åringen) plockar ekollonen så håller jag i hinken, på så sätt hjälps alla åt och det går fortare.

på något sätt kände jag mig lurad, men jag tog upp en pinne och började rafsa i löven. några ekollon visade sig och 5 åringen gick fram och pekade med foten emot ekollonen, de här ska du plocka upp sa han åt 3 åringen.

3 åringen som inte förstod att vi blivit lurade böjde sig glatt och började plocka.

jag rafsade i löven , 3 åringen plockade , 5 åringen som skulle hålla i hinken hade ställt den på marken och stod bekvämt lutande emot en ek och tittade på när vi jobbade.

3 åringen tycktes ha roligt åt ekollonsplockning så jag fortsatte att rafsa i löven. när det gått ca 30 min sa 5 åringen.....nä nu börjar det bli jobbigt, vi kanske jobbar lite för hårt . jag går och sätter mig här men ni kan fortsätta leta, jag ska bara vila mig lite.

efter ytterligare 15 minuter så tröttnade äntligen 3 åringen på detta slavarbete och slutade plocka.
var på 5 åringen genast protesterade , hinken är inte ens halvfull, hjälps vi åt går det fortare, jag kan inte göra allt själv , ni måste också hjälpa till.

jag poängterade då att han inte hade plockat ett enda ekollon.
han replikerade med att han minsann hade hand om hinken.
då sa jag att jag kunde ha hand om hinken och 3 åringen kunde rafsa i löven.

5 åringen funderade någon sekund och säger....vi har nog tillräckligt med ekollon nu, vi kan plocka mer en annan dag. nu åker vi hem och fikar, man blir hungrig av att jobba.

jag måste nog säga ....jag går nog inte på det här en gång till, men jag misstänker att 3 åringen gör det och då får jag lik förbannat följa med till skogen.

men ska man dra några slutsatser av det hela så har vi i alla fall en arbetsledare i familjen :)

mänskliga faktor....eller ?

Kategori: Hur tänkte han?

Ibland blir jag väldigt nyfiken på hur en person tänkte i en viss situation. Speciellt i situationerna där allt går åt he...te och att allt hade kunnat undvikas om man tänkt till lite före, i en del fall har man inte ens behövt tänka till.

Allt som oftast får jag tänka den tanken om mig själv, men icke så i detta fall :).

Detta är en alldeles sann historia och finns dokumenterad i domstolsutlåtande. Har läst det nyligen i en historietidning.
Detta utspelar sig i Chicago någon gång för länge sedan då hela Chicago bestod av trähus och saknade elektricitet.

berättelsens innehåll.
1 st stad med trähus
flera eldstäder
en brandkår
en nitisk brandvakt vi kan kalla honom  D.T. Brinner
en brandchef vi kan kalla honom S.Mart

då det var stor risk för brand, eftersom alla värmde sina bostäder med öppen brasa och lagade mat över den samma, så fanns det  brandposter strategiskt utplacerade i staden.

varje brandpost hade ett eget nummer och varje brandman visste vart varje brandpost stod.

denna kväll stod D.T. Brinner i utkikstornet och spanade efter eventuella brand härdar. det gällde att stoppa en brand så snart man kunde .

denna kväll så råkade fru XX att välta omkull ett stearinljus i halmen när hon mjölkade kon var på en eldsvåda uppstod. elden tog sig snabbt i den torra halmen och snart så brand det i själva byggnaden.

D.T. Brinner såg detta, han tittade vart det brann och sedan tittade han på sin karta över staden och dess brandposter.

han konstaterade att det brann i närheten av brandpost  376.
D.T. Brinner rusade ner ifrån sin post och larmade S. Mart över telefon.

S. Mart som var chef, kommenderade ut brandmännen till den aktuella brandposten.

under tiden han gjorde det sprang D.T. Brinner upp i utkiken igen och tittade ånyo på vart det brann.
D.T. Brinner upptäckte till sin fasa att han uppgivit fel brandpost nummer, det brann inte alls vid brandpost 376, det brann vid brandpost 123 som låg ca 2 km ifrån brandpost 376.

med hjärtat i halsgropen rusade D.T. Brinner ner för utkikstornet och ringde upp brandchefen S. Mart.
så fort S. Mart svarade skrek D.T. Brinner att han uppgett fel brandpost nummer, det brinner vid brandpost 123 och inte vid brandpost 376. jag upprepar det brinner vid brandpost 123.

saklig som S. Mart var, svarade han lugnt.
du behöver inte upprepa dig jag hörde dig redan första gången. och dessutom så är det för sent, jag har redan skickat i väg brandmännen. var på han lägger på luren.

D.T. Brinner ringer upp igen och skrek, men kalla tillbaks dem DET BRINNER VID BRANDPOST 123.

S. Mart svarade,  du behöver inte skrika min hörsel är utmärkt. dessutom så kan jag inte kalla tillbaks brandmännen.

D.T. Brinner, som nu hade gått upp i falsett, vrålade
för i he...te människa hör du inte vad jag säger, det brinner vid brandpost 123.  kalla tillbaks brandmännen.

S. Mart svarade,
det går inte, de skulle bara bli förvirrade om de fick nya order. och förvirrade brandmän kan man inte ha på en brandplats

D.T. Brinner, nu i en tonart som ligger flera oktaver högre än falsett
för i he...te människa hela staden brinner ner.

S. Mart lade då på luren och gick lugnt och satte sig för att läsa en god bok förvissad om att brandmännen skulle göra ett gediget arbete då de ej var förvirrade.

under tiden som samtalet mellan D.T. Brinner och brandchef S. Mart var brandmännen på väg emot brandpost 376.
efter som de kånkat på diverse hinkar å slangar var de lite trötta när de anlände men redo att göra sitt jobb.

det var bara ett enda problem , de såg ingen eldsvåda.
de visste som alla andra att staden bestod av trähus och varje liten eldsvåda måste stoppas så snart som möjligt.

de fick panik , de såg ingen eldsvåda och började förvirrat irra runt som yra höns och leta efter eldsvådan. de hittade inte ens ett litet stearinljus att blåsa ut.

de sprang flera kvarter och letade efter eldsvådan.

vid det här laget hade branden spridit sig 3 kvarter .

då var det en brandman som tittade upp och såg vart det brann. genast så rusade de emot rätt brandpost, men när de väl var framme så hade elden spridit sig 7 kvarter så det var inget de kunde göra.

det slutade med att nästan hela staden brann ner till grunden, den enda stats del som klarade sig.......ja gissa vilken :)

är det någon mer än mig som undrar.
hur tänkte S. Mart ?
är det inte bättre med förvirrade brandmän på rätt plats än sansade brandmän på fel plats ...eller tänker jag fel ?

klart jag tänker nog fel.....den enda stadsdel som inte brann var den plats de inte var förvirrade på :)

hur gick det för D.T. Brinner förtäljer ej historien , men jag gissar på att han tog anställning som mistlur på ett lastfartyg då han hittat rätt tonart tag vare S. Mart