apachen

lillkotten tott är lite långsam på att äta.
så fort man börjar prata vid matbordet så glömmer han totalt bort att äta och deltar med liv och lust i samtalet med gester och fantasispekulationer .

han är även medveten om sitt "problem" och brukar säga att maten ska tysta mun.

i morse så fick de varsin kall kokkorv at äta .
tott bet några strategiska tuggor på korven så skapade en "gubbe" av den.
den där gubben kunde förstås inte vara tyst och pratade konstant med tott.
det märkliga var att gubbens röst var väldigt väldigt lik totts röst.
man kan säga att fantasin skenade en aning och han satt och pratade med sig själv.

rätt som det var så blev han osams med gubben och började skälla på honom.
- NU FÅR DU ALLT VA TYST SÅ JA KAN ÄTA
- nä ja vill inte va tyst
- DU MÅSTE FÖ ANNAS FÅ JA INTE I MIG MATEN
- nä , ja pratar så mycke ja vill
- NÄ, DU SKA VA TYST , FÖR TITTA HÄR, JAG HÅLLER PÅ ATT PRATA MÄ DEJ ISTÄLLE FÖ ATT ÄTA
- ja ä väl tyst då
- bra , vi kan prata sen

frukosten avslutades med att han åt upp korven så det blev inget mer samtal :)