julgransplundring
Kategori: Barns dialog
detta hände i januari.
historians aktörer.
1 st 4 åring...nu 5 år (junior )
1 st 2 åring ...nu 3 år ( lill junior)
1 st katt vid namn wilma
1 st sopkvast
1 st sopskyffel
1 st julgran
1 st pappa
jag vet ej exakt hur de olika aktörerna tänkte, men jag är rätt säker på att de tänkte ungefär som jag återger i texten.
jag satt och tittade på tv, i vardagsrummet stod julgranen som säkert hade upplevt roligare stunder än denna den befanns sig i nu.
granen såg ut för att tänka.
snälla gud, jag börjar bli trött på min nuvarande liv, det är rätt tröttsamt att bara stå här och inget händer. se gärna till att det händer något eller låt mig stillsamt få dö.
sopborsten och skyffeln stod i städskåpet och kivades om vem som hade den viktigaste uppgiften. borsten hävdade att han samlade ihop skiten så hans var viktigast.
skyffeln hävdade att han tog upp skiten och där med hade den viktigaste uppgiften.
men båda insåg att de absolut inte hade något att göra , för städa var inte pappas favoritsyssla direkt.
wilma satt i soffan bredvid mig och slickade sig i röven.
wilma såg ut för att tänka .
vilket underbart liv, jag får maten serverad , jag behöver inte gå ut för att skita, jag har inga förpliktelser alls. allt jag behöver göra är att torka mig själv i röven när jag är klar....undrar om man kan få husse att göra det åt mig ?
men i del hela har jag ett underbart liv...rena himlariket.
i köket höll junior och lill junior på att leka.
junior fick en lysande ide....vi går på kattjakt.
jaaa skrek lill junior.
sagt och gjort.
de tog ut sopborsten och skyffeln ur städskåpet.
med dem som vapen rusade de emot kattskrället och utstötte jakt orden yxa yxa yxa.
kattskrälle slutade slicka sig i röven och tittade upp.
men uppspärrade ögon fick hon se två ungar komma rusande emot henne.
bättre fly än lilla dö tänkte katten och tog ett språng upp i granen.
granen, som plötsligt blev väckt i sin slummer, fick hjärtslag av att det helt plötsligt hände något i hennes liv vacklade till och tappade balansen.
wilma som insåg att en gran som inte kunde stå stadigt inte det optimala gömstället.
wilma tog ett språng från granen till fönstret, detta medförde att granen som redan hade problem med balansen , fick den avgörande knuffen och började så sakta att välta. ungarna, som nu var framme vid granen, fick den över sig.
jag sitter i soffan och ser klart och tydligt hela händelseförloppet.
jag "skriker" för faaaan....jag har ju sagt att ni inte ska jaga katten.
junior kravlar fram och ställer sig upp, lill junior är inte långt efter
kvar på golvet ligger en avbruten sopborste och en trasig skyffel.
granen,som nu mer bytt namn till brasved då den fick hjärtinfarkt och tappade alla bar i fallet, ligger också i en hög på golvet.
nåväl....ungarna kravlar sig fram....och junior svara mig.
J: vi jagade inte wilma...vi skulle bara mata henne
LJ: ...wilma hungrig
P : men jag såg ju hur ni jagade katten
J: nää ...vi skulle mata
LJ; wilma hungrig
P; men vad hade ni sop grejorna till då ?
J:...funderar ett tag.....ifall wilma bajsar
LJ; wilma ville inte bajsa
P: wilma flydde ju för sitt liv, varför gjorde hon det då
J; wilma var kanske inte hungrig
LJ; wilma mätt
vid det här laget blev jag lite osäker på vad jag sett, helt uppenbart hade jag två vittnen som var klart närmare händelsens centrum som återgav en helt annan historia.
vad lär man sig av denna historia.
1. önska inte för mycket om att du vill det ska hända något....det kan ta livet av dig
2. om du slickar dig i röven och tänker ...livet är underbart, kan det sluta med att du får springa för livet
3. håller man ihop och säger samma sak så kan även det säkraste vittne bli osäker.
historians aktörer.
1 st 4 åring...nu 5 år (junior )
1 st 2 åring ...nu 3 år ( lill junior)
1 st katt vid namn wilma
1 st sopkvast
1 st sopskyffel
1 st julgran
1 st pappa
jag vet ej exakt hur de olika aktörerna tänkte, men jag är rätt säker på att de tänkte ungefär som jag återger i texten.
jag satt och tittade på tv, i vardagsrummet stod julgranen som säkert hade upplevt roligare stunder än denna den befanns sig i nu.
granen såg ut för att tänka.
snälla gud, jag börjar bli trött på min nuvarande liv, det är rätt tröttsamt att bara stå här och inget händer. se gärna till att det händer något eller låt mig stillsamt få dö.
sopborsten och skyffeln stod i städskåpet och kivades om vem som hade den viktigaste uppgiften. borsten hävdade att han samlade ihop skiten så hans var viktigast.
skyffeln hävdade att han tog upp skiten och där med hade den viktigaste uppgiften.
men båda insåg att de absolut inte hade något att göra , för städa var inte pappas favoritsyssla direkt.
wilma satt i soffan bredvid mig och slickade sig i röven.
wilma såg ut för att tänka .
vilket underbart liv, jag får maten serverad , jag behöver inte gå ut för att skita, jag har inga förpliktelser alls. allt jag behöver göra är att torka mig själv i röven när jag är klar....undrar om man kan få husse att göra det åt mig ?
men i del hela har jag ett underbart liv...rena himlariket.
i köket höll junior och lill junior på att leka.
junior fick en lysande ide....vi går på kattjakt.
jaaa skrek lill junior.
sagt och gjort.
de tog ut sopborsten och skyffeln ur städskåpet.
med dem som vapen rusade de emot kattskrället och utstötte jakt orden yxa yxa yxa.
kattskrälle slutade slicka sig i röven och tittade upp.
men uppspärrade ögon fick hon se två ungar komma rusande emot henne.
bättre fly än lilla dö tänkte katten och tog ett språng upp i granen.
granen, som plötsligt blev väckt i sin slummer, fick hjärtslag av att det helt plötsligt hände något i hennes liv vacklade till och tappade balansen.
wilma som insåg att en gran som inte kunde stå stadigt inte det optimala gömstället.
wilma tog ett språng från granen till fönstret, detta medförde att granen som redan hade problem med balansen , fick den avgörande knuffen och började så sakta att välta. ungarna, som nu var framme vid granen, fick den över sig.
jag sitter i soffan och ser klart och tydligt hela händelseförloppet.
jag "skriker" för faaaan....jag har ju sagt att ni inte ska jaga katten.
junior kravlar fram och ställer sig upp, lill junior är inte långt efter
kvar på golvet ligger en avbruten sopborste och en trasig skyffel.
granen,som nu mer bytt namn till brasved då den fick hjärtinfarkt och tappade alla bar i fallet, ligger också i en hög på golvet.
nåväl....ungarna kravlar sig fram....och junior svara mig.
J: vi jagade inte wilma...vi skulle bara mata henne
LJ: ...wilma hungrig
P : men jag såg ju hur ni jagade katten
J: nää ...vi skulle mata
LJ; wilma hungrig
P; men vad hade ni sop grejorna till då ?
J:...funderar ett tag.....ifall wilma bajsar
LJ; wilma ville inte bajsa
P: wilma flydde ju för sitt liv, varför gjorde hon det då
J; wilma var kanske inte hungrig
LJ; wilma mätt
vid det här laget blev jag lite osäker på vad jag sett, helt uppenbart hade jag två vittnen som var klart närmare händelsens centrum som återgav en helt annan historia.
vad lär man sig av denna historia.
1. önska inte för mycket om att du vill det ska hända något....det kan ta livet av dig
2. om du slickar dig i röven och tänker ...livet är underbart, kan det sluta med att du får springa för livet
3. håller man ihop och säger samma sak så kan även det säkraste vittne bli osäker.
