mina små söner kom på en liten lek som vi skulle leka.....eller rättare sagt ....min 5 åriga son kom på en lek , 3 åringen höll bara med som vanligt.

leken gick ut på att jag skulle stå bredbent och de skulle krypa emellan mina ben.
sen skulle jag och 5 åringen stå bredbent och 3 åringen krypa emellan våra ben.

de turades om att krypa emellan benen.

sen kom 5 åringen på att de skulle stå bredbent och jag krypa emellan deras ben.

frågan är ...varför i hela he...te såg jag inte att det alternativet skulle komma upp redan från start ?
jag hade då avböjt leken direkt.

men men har man sig in i leken get sig får man i alla fall göra ett försök.

gammal och stel som man är tog jag med stor möda ner på golvet, till mina barns stora förtjusning.
jag utgår att det var förtjusta för de skrattade så mycket de orkade.

sen ställde de sig bredbent och jag skulle med ålning och hasning ta mig igenom deras ben.
jag ska villigt erkänna att jag hade haft det svårt att ta mig den sträckan jag ålade mig utan deras ben i vägen.

kottarna skrattade så tårarna rann.
sen fick 5 åringen som vanligt hjälpa pappa upp när han hamnat på golvet.

tänk vad barn inte inser det omöjliga i vissa lägen........
eller så visste ungjäveln att jag skulle få problem och hade räknat ut det hela ifrån start :)
allt för att lura farsan in i en pinsam situation .

antagligen inte sista gången jag blir lurad :)