jaha då var det daxs igen
ett tag sedan som jag skrev något.

men nu har peters envishet med att vara dum i huvudet slagit till igen.
sen att kottarna spär på det hela i exakt samma sek som min fadäs inträffar är väl ren slump antar jag........för inte fan kan jag ha gudarna emot mig ;).

nå väl , till själva händelsen som innehåller två moment som sker samtidigt.

jag bestämmer mig för att koka lite kola nu till jul.
har gjort det förr så jag vet hur det går till.
men av någon anledning så bestämde jag mig för att följa receptet till punkt och pricka.

för utom alla ingredienser så står det att jag skulle koka kolan kraftigt upp till 120 grader.
jag har aldrig kokat den kraftigt tidigare....men den här gången så tänkte jag inte utan följde anmaningen. misstag 1.

det skulle koka 15 - 20 min med omrörning då och då.
jag tänkte det är lugnt och tog fram en tidning att läsa. misstag 2.

jag vet av gammal erfarenhet, att jag under inga som helst omständigheter ska syssla med annat när jag gör något, för det går åt helvete direkt.

tror ni jag någon gång har lyssnat på min eller någon annans erfarenhet ...näpp....inte denna gång heller. misstag 3.

jag blev fast i tidningen och glömde kolan
jag reagerade när det började osa lite bränt.
tittade till kolan , jag tyckte den inte så bränd ut så jag trodde det bara var något som hamnade på plattan. misstag 4

satte mig med tidningen igen...misstag 5....glömde bort kolan.

nu hade skiten stått på med fullt ös på plattan i 20 - 25 min.
nu osade det ännu mer bränt och jag kan försäkra er om att det syntes var oset kom ifrån.

jag lyfte på locket till grytan.
en svart pelare av tjock rök steg emot taket.
samtidigt som detta sker ropar mina barn

pappa pappa, zack tappade vattnet
(de hade en tillbringare med 1,5 l vatten i, i vardagsrummet)

jag ropar då får ni torka upp det.......samtidigt så går förstås brandlarmet igång med full hals .

nu är väl brandlarmet bra att ha, men det är inte så jävla kul när man står i ett rökfyllt kök med en glödhet kolagryta i näven och har migrän och med en svag misstanke om att ungarna skapat en mindre surfvåg i vardagsrummet.

ungarna kom rusande när brandlarmet gick, men de fick se att det bara var deras far som var i farten och tog ingen vidare notis om brandlarmet utan åter gick till sin nyskapande insjö.

jag sparkade upp dörren och gick ut med det rykande objektet, slängde skiten på gräsmattan samtidigt som jag försökte komma på bästa sättet att mörda brandlarmet innan grannarna ringer brandkåren.

samtidigt som jag sparkade upp dörren som ropar min 5 åriga son.....jaaaa vi leker inte nudda vatten.
3 åringen ...jaaaa det var länge sedan.
ajajaj tänkte jag

jag kommer in och börjar brottas med larmet , det tar någon minut innan det tystnar.
när jag väl fått tyst på skiten hör jag mina småkottar skrattar och har roligt.

ungjävlarna hade med stor sannolikhet "fyllt" på med mer vatten i insjön.
då leken heter inte nudda vatten, så hade de strategiskt placerat ut lite öar här å där som de gladeligen hoppade emellan.

är väl ingen större fara.....förutom en lite detalj....öarna hade de förstås skapat att lägenhetens kuddar.

jag: men va fan gör ni...suck
5 åringen : vi leker inte nudda vatten

J : men för fan ni skulle ju torka upp vattnet
5 år : det är inte så mycket vatten kvar

då försökte jag vara lite ironisk och sa
nä tror fan det.....väntar du ett tag till så måste du fylla på mer vatten för att ha något att torka upp .....kuddarna suger ju upp det som finns nu.

5 åringen tittar på mig och frågar lite osäkert.........får vi häva ut mer vatten????

måste säga att det är tur man har slutat snusa för ca 72 tim sedan ....så man är lugn och sansad .....för tänk om man var lättretlig i sådana här lägen :)